Födelsedag och julfirande.

Oj vilket blogguppehåll det blev. Och känner jag mig själv rätt så är det nog inte sista gången det händer.
Sen sist har vi hunnit med att både fira födelsedag och jul.

På min 23årsdag hade vi kalas hela dagen, först med några vänner och sen med familj och släkt.
Fick massa fina presenter och hade en jättefin dag. Känner mig så himla nöjd.
Syster Ullet hade dessutom hjälpt mig göra supergoda smörgåstårtor.

Julen firades på flera ställen. Vi tjuvstartade hos Mickes pappa den tjugoandra. På självaste julafton åkte vi först till Mickes mamma och sedan till min släkt i T-byn. Mysigt som vanligt.
Den tjugofemte när Micke tvingades jobba så efterfirade vi andra lite hemma hos mina föräldrar.

På juldagens förmiddag när jag och karln fortfarande låg kvar i sängen kom vi på att vi skulle fynda en rea-tv, och att vi skulle skynda oss eftersom om de var slut här i stan så kunde vi ju åka till någon grannstad. Vi hade ju legat länge och väl i sängen och kollat på film när vi kom på detta. Och ingen frukost hade vi hunnit med heller. Men vi tänkte väl att om vi skyndar oss upp till Siba och kollar, så gör det ju inget...
Nåja, på Siba skyndade de långsamt. Det var så mycket folk och allt tog sån tid så tillslut gav jag upp och gick ut i bilen för att få sitta ner. Inne på Siba fanns det ju förstås inga stolar, och jag var yr i huvet. När Micke väl kom ut från affären och hade beställt och betalt tvn så kom jag på att vi skulle visst springa in på Ica Maxi för att småhandla lite, och avsluta det med en varsin korv med bröd. Sagt och gjort. I bilen hem premiärkräktes jag korv med bröd och cocacola.
Note to self: Ät inte korv med bröd och cocacola till lunch på en 3timmars fastande mage.

Nåja, en ny tv fick vi i alla fall. Våran gamla sprakade och lät illa, och luktade ibland bränd el.

kvällsput v. 14+2  efter all smörgåstårta och fika.

v. 15+2.

Junior har fått lite nytt. Vissa saker i present när jag fyllde år, andra i julklapp. Och några rea-fynd.

Bilden blev uppochner av någon anledning. Det får vara så.

Annars är allt bra. Vi har det bra. Jag känner inte av Junior något än, men jag försöker känna efter mest hela tiden ;) På morgonen när urinblåsan är överfylld så kan vi däremot känna en stenhård livmoder upptryckt precis under naveln. Supermysigt, enda tills Micke börjar klämma för mycket och det känns som att jag ska kissa på mig.

Nu blev det ett långt inlägg det här. Så går det. God fortsättning och gott nytt år på er!

 

Färga håret.

Äntligen har vi fått tid för rutin-ultraljudet. Den 18/1 ska vi få smygkika på junior igen.
Både jag och Micke börjar bli riktigt nyfikna på vad det är för nån som bor där inne.
 

Jag gjorde ju förresten en storsatsning här om dagen och skulle färga håret. Själv.
Det var ju något så förbannat jobbigt. Jag fick så ont i armarna, haha. (Mamma, nu förstår jag vad du menar).
Nåja, jag var ju medveten innan om att alla hormoner kan ställa till det och att färgen kan bli lite annorlunda och sådär.

Och ja, mörk guldblond blev det ju inte.
Men, det kunde varit värre!

AngelSounds

Nu på kvällen har min yngsta storasyster med familj varit här och busat.
Med sig hade hon den här fantastiska apparaten.

Lilla hjärtat i magen hittade vi på på en gång, och det slog så fint.

Junior var vild och sparkade på oss (utan att jag kände nånting alls).

Jag minns när systeryster hade med sig Angelsoundet hem till oss för typ två år sedan, och vi lyssnade på hennes lilla Simon i magen. Jag tyckte det var så himla häftigt, men det var nog snäppet häftigare att lyssna på sin egen bebis iaf :) 

Det bor nån där!  

Julbord.

Junior var förresten på julbord i fredags.

En svullen kvällsmage full i mat alltså.

Ps. Varför går bloggklockan fel?

Glukosbelastning.

Klockan 08.30: Just nu ligger jag på en brits på familjecentralen och vilar (läs: svälter).
Har inte fått äta eller dricka sedan tolv inatt, men innan dess passade jag på att trycka en skål mannagrynsgröt och tre smörgåsar, för att kompensera lite.
Jag är ju annars en frukostmänniska. Vill gärna ha frukost helst på en gång då jag vaknar, är lixom jämt hungrig.
Idag bestod frukosten av den kanske äckligaste frukostdrinken man kan bli bjuden på. Sockerchocken från hell. Men jodå, jag svepte i mig det där 1,5 glaset socker på nolltid.
Och nu ligger jag alltså här och väntar på att klockan ska bli tio så de får ta ett nytt b-glukos. Sen ska jag äntligen få äta!!

Micke sitter här på en stol bredvid och sympatisvälter. Bäst för honom det ;)

Drömmar.

Det här med drömmar alltså, eller mardrömmar framförallt.

Inatt t.ex. drömde jag att jag och ett antal okända människor var ute i en mörk skog nånstans och grävde upp gravar. Varför vet jag inte. Det var hur som helst tillräckligt otäckt för att jag skulle vakna svettig med hjärtklappning och sen vända Micke mot mig och tvångskramas. (Ja, han går att vända på när han sover. Det är enda gångerna på dygnet som han är riktigt sammarbetsvillig) .

Häromnatten drömde jag att vi fick en son. En jättepojke på 6 kilo och 60 cm. Han hade långsmala giftgröna ögon och var väl egentligen inte alls så himla söt. Och jag hade ju dessutom inte köpt några kläder som passade honom, allt var ju för litet.

Några nätter innan det drömde jag att jag blev väldigt osams med en stor häst. Jag var väl på någon ridskola eller så, och skulle lära mig, inför okänd grupp och lärare, att göra ett såkallat cowboy-hopp upp på hästen sådär bakifrån lixom. Upp kom jag, men hästfan bara bet mig hela tiden. Den fortsatte att bita mig resten av drömmen. Och jag bet tillbaks, EN gång.

En annan natt drömde jag att Micke och jag skulle fara iväg på en liten kärleksresa på en färja. Innan ens färjan hade lämnat land så träffade Micke ett gäng bekanta som skulle iväg på en rock-kryssning på en annan båt, så han följde helt enkelt med dem istället. Och jag som var tjock och på tjocken fick inte följa. Micke var för övrigt väldigt fräsig och snäsig (som han ofta är i mina drömmar), och jag var ledsen och ensam. Båten jag var på lämnade land innan jag hann kliva av, och ja.. Sen vaknade jag innan det hann bli värre.

Det var väl ungefär det.
Idag har det snöat här hemma igen, och än ligger det kvar. Hurra!
Vi har haft en hemmadag och skruvat upp lite grejer på väggarna. Och badat badkar. Och haft besök.
Jag hade förhoppningar om att försöka få lite ordning i extrarummet/blivande barnrummet, som sedan vi flyttade in här för ca 3 månader sedan varit ett extra förråd. Får göra ett nytt försök imorgon.

Appropå imorgon så ska jag på ett såkallat medarbetarsamtal med chefen då, och tänkte försöka kläcka ur mig att det verkar bli bebis här till sommarn.
Ja, så att hon ska få något att tänka på lixom. Hon kommer ju bara ha fyra mammalediga samtidigt, vad jag vet.

Hmm, ja herregud! Jag vet ju inte riktigt vad jag ska skriva om. Vad vill ni veta? :)

   

en liten inledning.

Jaha, här skulle man alltså kunna skriva någon fin presentation eller så, men det gör inte jag.
Förutsätter att de två som tjatat till sig den här bloggen vet vem jag är och vart jag bor.
Det de möjligen kan vilja veta mer om är en graviditet, som idag är räknad till tolv fulla veckor och noll dagar.

Såhär har jag sett ut de senaste veckorna.

(Bilden är klickbar)

-På första bilden hade jag precis, dagen innan fått veta att jag var gravid.
-På andra bilden hade jag precis kommit hem från jobbet en eftermiddag, och upptäckte det där i spegeln. Svullen som en liten gris. Funderade en del hur jag skulle lyckas gömma dendär nästan en månad till. Mådde illa och gäspade/sov hela dagarna.
- Tredje bilden. Mådde lika som innan. Tror det var här nånstans som min barndomsvän Malin frågade´mig rakt ut om jag var gravid, eftersom jag tydligen hade större brön än vanligt. Jojo, hon har koll på sånt där.
- Fjärde bilden. Mådde fortfarande lite illa, men det var här det började avta (peppar peppar).
- Femte bilden. Hade köpt nya byxor då mina vanliga satt så himla hårt. Berättade för familjen, släkten och närmsta vännerna. Var på spec.mvc och undersökte cystan (som de hittat på min ena äggstock på ett vul i v 7+0), och det var precis som jag trott ingen fara med den. Den skulle försvinna av sig själv om några veckor. Lilla bönan hade växt på sig till hela 5 cm mellan huvud och rumpa, och gjorde kullerbyttor där inne.
-Sista bilden är tagen för en timme sen. Detta är alltså ingen kvällsmage, men man ser ju tydligt att svullnaden nästan är borta. Jag mår bra och känner mig inte alls lika trött längre. Har vid ett flertal tillfällen senaste veckan gråtit utan anledning, och min stackars sambo har fått trösta. Tur att han sneglat lite i pappaböckerna så han förstår att jag inte är alldeles från vettet ;)  

  Bönan 7+0.

Junior 11+3.

Sådär ja. Nu får ni nöja er med detta så länge.